FILMHISTORIENS TIO MEST ONDSINTA LEDARE
Vi har redan avhandlat de tio bästa och mest rumpsmiskande filmpresidenter någonsin, så att vi då även ger oss i kast med en motsvarande lista för ruskprickar kom sig ganska naturligt. För likväl som den goda sidan måste ha sina galjonsfigurer att kraftsamla bakom, så behöver även ondskan någon karismatisk rackare som leder vägen in i fördärvet. Dessa ledare är mer än bara skurkar - de är speglar av våra rädslor. Rädslan för maktmissbruk, för storhetsvansinne, för den lilla människan som får för mycket ansvar och inget hjärta. Men de är också otroligt underhållande att följa - så länge de stannar på filmduken.
De dominerar och styr, med järnhand, laservapen, förtryck och bara allmän idioti. Filmvärldens mest ondsinta ledare är ofta skräckinjagande karikatyrer, underhållande men också emellanåt ganska kusliga. En del av dem bär mantel, andra kostym, men gemensamt är ett brinnande hat för allt det sunda och vackra med livet. Så häng med när Mackan går igenom de i hans tycke tio absolut värsta (men också) mest underhållande ledare som någonsin förpestat vita duken. En studie i hur makt korrumperar med explosionsartad dramatik
(10) Amon Goeth - Schindler's List (1993)
Jag inleder listan med en joker, eller fusk. Kalla det vad du vill. För även om han inte regerade över något land eller rike, så var han obestridd kung i sin egen lilla värld. Ett av de mörkaste hålen i världshistorien. Jepp, nu är det dags att bli sådär tråkigt allvarlig igen och ta en djupdykning ner i historieböckerna. Amon Goeth var, för er som har lite koll på andra världskriget, en av de i särklass mest osympatiska och fruktansvärda individer som vandrat på vår jord. En direkt genomvidrig nazistofficer som bubblade över av sadistiska impulser i tid och otid. Han styrde över det ökända koncentrationslägret Kraków-Płaszów med järnhand och torterade krigsfångar som om det vore lunchunderhållning. En hemsk människa med ett svart hål där hans hjärta borde ha funnits, som spelades med en iskall kyla och obehaglig distans av Ralph Fiennes i Schindler's List. Men vad som kanske är värst av allt är att det obehagliga porträttet av Goeth vi ser i filmen är en grovt nedtonad version. Fundera på det en stund..
(9) Lord Farquaad - Shrek (2001)
John Lithgows barnfilmsdiktator må vara tre äpplen hög - men Farquaad är faktiskt ett skolexempel på tyranni i miniatyrformat. Han fördriver minoriteter, konstruerar ett kungarike centrerat runt honom själv och försöker gifta sig in i maktens korridorer. Kort och gott, han är allt vi normalt associerar med narcissism och storhetsvansinne, om än i en väldigt liten kropp. Satiren är lika tydlig som den är vass: han drömmer om perfektion, ordning och inte minst status - men bakom den tunna fasaden döljer sig en väldigt liten man med ett gigantiskt komplex. Med andra ord, precis så som många av historiens verkliga tyranner ofta beskrivs.
(8) General Zod - Man of Steel (2013)
Tanken är förvisso god, att rädda sin egen ras. Tyvärr råkar det ju också innebära att Zod behöver utplåna mänskligheten för att uppnå sitt mål. Du vet, smådetaljer. Nä, Michael Shannons Zod är en iskall, rabiat och intensiv tölp med tunnelseende som påminner mycket om en upprörd forummedlem på Reddit. Hans brandtal till Stålis om att det är hans plikt att säkerställa Kryptons fortlevnad är mest otäckt, kanske främst för att han verkligen är så fullständigt övertygad att det är hans stora kall i livet. En messiah med laserfokus och tyranniska undertonder.
(7) King Edward I - Braveheart (1995)
Historieböckerna brukar benämna honom som Longshanks, en i allra högsta grad riktig person på tiden det begav sig för mer än 700 år sedan. I Mel Gibsons manusskrivande händer omvandlades han dock till en sadistisk tyrann. En medeltida superskurk som med glädje slaktar skottar och hånar frihetskämpar. Patrick McGoohan är strålande i rollen och bubblar av illvilja, även om porträttet är ett ganska orättvist sådant jämfört med hur Edward faktiskt beskrivs i historieböckerna.
(6) President Snow - The Hunger Games (2012-2015)
En träffsäker karikatyr som är så onödigt, överdrivet ond att man nästan sätter kaffet i halsen. Säga vad man vill om filmerna, men Sutherland sular järnet i elden och brassar på för fulla muggar i rollen som Snow. En tyrann som glatt sörplar te samtidigt som han bombar barnsjukhus. Kontrollerat och lågmält hotfull som i kombination med hans pråliga utstyrsel och giftiga leende bara är grädde på moset. President Snow är en despot för Instagramgenerationen.
(5) Admiral General Aladeen - The Dictator (2012)
Vi skrattar åt Aldeen i all sin absurditet. Sacha Baron Cohens hyperkoncentrat där han tagit alla moderna diktatorers fåfänga, grymhet och totala verklighetsfrånkoppling och kokat samman till en osalig, eländig gegga. Han skjuter folk för att de trumfar honom i tävlingssammanhang, skriver sitt eget lexikon och förtrycker sitt folk likt ingen annan. Och ändå så kan man inte sluta skratta, även om det gör lite ont inombords.
(4) Hynkel - Diktatorn (1940)
Den antagligen mest definitiva och berömda satiren av dem alla. Chaplins parodi på Hitler var en modig sådan, skapad under en tid då det i sanningen inte var ofarligt att skämta om honom. Hynkel är pompös, barnslig, hatisk och löjligt självgod - vilket är exakt vad som gör honom så farlig. Han leker symboliskt med jordgloben som om den vore en ballong, vilket får ses som filmhistoriens antagligen mest eleganta mittenfinger till fascismen. Men diktatorn är så mycket mer än bländande träffsäker satir, det är en stark påminnelse om att förlöjligande är ett av de mest effektiva och vassaste vapen man kan använda mot tyranni.
(3) Immortan Joe - Mad Max: Fury Road (2015)
Är detta vad världen hade förärats med ifall apokalypsen anlänt och en avdankad WWE-stjärna greppat tag om ledarskapets krona? Ja, antagligen. För det är precis vad Immortan Joe är, Hugh Keays-Byrnes postapokalyptiska diktator med gudskomplex och försmak av inavel och kromsmink. Han håller kvinnor som avelsdjur och kontrollerar resurser med järnhand. En grotesk spegling av den ödemark han här styr över, komplett med ett ruttet leende dolt bakom en respirator. En tvättäkta dåre som också råkar höra till de vidrigaste rusk-sluskar vi bevittnat på vita duken.
(2) Voldemort - Harry Potter (2001-2011)
Harry Potter-böckerna (och filmerna) må förvisso kanske främst rikta sig till barn och ungdomar men när det kommer till seriens teman och inte minst huvudsakliga antagonist så sparade inte Rowling på krutet. Inspirationen har hon tydligt lyft från några av de vidrigaste individer som vandrat på denna jord och Voldemort är inget annat än en fullfjädrad fascist med ambitioner som får Adolf Hitler att bli avundsjuk. Han drömmer om det rena blodet, tar över medierna, kontrollerar de som styr och skickar sina dödsätare på mordiska uppdrag som om de vore Gestapo-soldater med trollspön. Hans metoder är kusligt välbekanta och han är ett av de mest osympatiska rövhålen i filmhistorien. Tyranni kommer inte alltid i uniform, ibland räcker det med trasor och undermåliga sociala färdigheter.
(1) Kejsare Palpatine - Star Wars-filmerna (1977-2019)
Den solklara kungen av illvilja, den största och värsta av dem alla - ondskan personifierad. En manipulativ senator med universums mest effektiva pokeransikte, komplett med lismande leende och "trust me"-metodik som får folk på fall. Hans raketkarriär hade i sanning varit något för LinkedIn även om hans rynkiga russinansikte kanske inte gjort något vidare bra första intryck på de som besökt hans profil. Men skämt och sido så är Darth Sidious och hans mästerliga "order 66" ett skolboksexempel i diktatorskap. Att han dessutom lyckades övertyga galaxens mest välmenande och ädla jediriddare till att bli barnamördare säger en hel del om dennes otäcka karisma. Palpatine är ondskans VD, universums mörka marionettmästare.
Hur ser din lista ut, vilka är de mest ondsinta ledare någonsin enligt dig?
Tidigare delar i denna artikelserie:
2025-05-13T06:02:22Z